Om s/s Mariefred
Ingen annanstans på jorden lär det finnas något fartyg som gått kontinuerligt i mer än 120 år på samma trad, därtill fortfarande framdriven av samma originalångmaskin som när hon byggdes och i övrigt med ytterst få förändringar ombord. Fartyget levererades i april 1903 och alltsedan dess gått i reguljärtrafik varje år utan avbrott på traden Stockholm-Enhörna-Mariefred. Därtill för samma rederi, Gripsholms-Mariefreds Ångfartygs AB, sedan 1905, det äldsta rederiet med verksamhet i Mälaren och Stockholms skärgård.
– Ju mer åren gick desto mer ensam och enastående blev ångfartyget Mariefred och vi märke att folk blev alltmer angelägna att åka med säger Claes Insulander, före detta kapten ombord på Mariefred, med start år 1978. – Det är som att gå på museum men roligare. Vi kan i praktiken visa människor hur tekniken såg ut vid förra sekelskiftet och hur trevligt det var att resa förr.
Det har dock inte alltid varit medvind för Ångfartyget Mariefred – allra minst ekonomiskt för fartygets rederi Gripsholms-Mariefreds Ångfartygs AB. Även om trafiksäsongerna oftast gått ihop så har det sällan blivit några överskott och därmed svårt att få pengar över till nödvändigt underhålls- och reparationsarbete för att hålla båten i trafik.
En resa med ångfartyget Mariefred går till Mariefred med Gripsholms slott, uppfört under Gustav Vasas tid men med rötter till Bo Jonsson Grips tid vid andra hälften av 1300-talet. Mariefred är en sevärd småstadsidyll vid en vik vid Mälarens strand i Sörmland. I staden finns en smalspårig museijärnväg som trafikeras med ångloksdragna tåg, Östra Södermanlands Järnväg. Under veckoslut anlöper s/s Mariefred också Taxinge-Näsby med Taxinge slott, med gamla anor och numera vida berömt för den servering med norra Europas största kakbord med tårtor, kakor och smörgåsar.
EN BILD AV SOMMAREN SJÄLV
Ångfartyget Mariefreds säsong inleds traditionsenligt i slutet av maj och avslutas i mitten av september. I början och slutet av säsongen går båten enbart i veckoslutstrafik, lördagar och söndagar. Under tio sommarveckor i juni, juli och augusti går hon, med undantag av måndagar, dagligen på traden Stockholm-Enhörna-Mariefred. Lördagar och söndagar under hela säsongen kör s/s Mariefred också turer mellan Mariefred och Taxinge Näsby.
Fartyget har en matsal på övre däck för 30 gäster och en cafeteria på nedre däck. På menyn i Mariefreds matsal finns bland annat ångbåtsbiff samt lax. Matsalen har fullständiga rättigheter. Utöver reguljärtrafik körs även beställningstrafik, charter i Mälaren och Stockholms skärgård, en verksamhet som de senaste åren blivit alltmer efterfrågad. Charterpriset räknas per timme och är minimiförhyrningstid 4 timmar från och till båtens ordinarie kajplats vid Klara Mälarstrand (vid Stadshusbron) i Stockholm.
Några gånger varje år anordnas också särskilda kulturresor till spännande besöksmål i syfte att lära känna Mälarlandskapet eller Stockholms skärgård och dess kultur ur en rad aspekter. En lördag i början av juni firas i Mariefred Ångans Dag med ångbåtar och ångtåg. Ångfartyget Mariefred deltar också i Skärgårdsbåtens Dag som firas en onsdagskväll i juni från Strömkajen i Stockholm till Vaxholm i ett arrangemang av Skärgårdens Trafikantförening.
I slutet av september läggs s/s Mariefred upp på varv vid Beckholmen i Stockholm för ordinarie underhålls- och renoveringsarbeten fram till en ny säsong tar sin början i maj.
För närmare information om fartygets reguljärtrafik samt chartermöjligheter kontakta Mariefreds rederikontor på telefonnummer
08-669 88 50.
Historia
När s/s Mariefred gjorde sin jungfruresa på rutten Stockholm-Mariefred den 14 april 1903 var hon ingalunda det unika fartyg vi ser idag. Då, i början av förra seklet, trafikerades nämligen Mälaren samt Stockholms skärgård ett par hundra passagerarångfartyg på olika trader.
Även om Mariefred var helt nybyggd och därtill försedd med en första klass matsal på övre däck var hon egentligen bara ytterligare en i raden av båtar som anlöpte Mälarens bryggor och samhällen. Att likt dåvarande Mariefreds Tidning utnämna henne till ett ”första klassens turistångfartyg” var alltså även med den tidens mått mätt en smärre överdrift i lokalpatriotisk anda. Dock är staden Mariefreds stolthet över sitt fartyg bestående ännu mer än elva decennier senare.
Ångfartyget Mariefred var i likhet med övriga ångfartyg inte alls bara avsedd för passagerartrafik. Ångarna var i själva verket också lastfartyg som fraktade varor som mjölk, grönsaker, frukt och lantbruksprodukter från jordbruken i Mälardalen till huvudstaden. Inte heller var rutten Stockholm-Enhörna-Mariefred särskilt unik.
Förutom det nybyggda ångfartyget Mariefred som ägdes av Mariefreds Ångfartygs AB, seglade också s/s Gripsholm, byggt 1878 och ägd av Ångfartygs AB Gripsholm, på denna trad och nu hårdnade konkurrensen. År 1905 beslöt dock de båda rederierna att gå samman. Det nya bolaget fick namnet Gripsholms-Mariefreds Ångfartygs AB (GMÅA). Det är samma rederi än idag och med samma ännu giltiga A-aktier daterade 7 maj 1905.
EN HÅRDNANDE MARKNAD
Redan på 1920-talet började GMÅA på allvar känna av konkurrensen från bilar, bussar och lastbilar och 1927 blev det sista år då bolaget ansåg sig ha råd med någon aktieutdelning. År 1930 lades ångfartyget Gripsholm upp och tre år senare såldes fartyget. Under resten av 1930-talet gick trafiken visserligen ihop ekonomiskt, främst tack vare turistturerna sommartid, men något överskott blev det inte.
Under denna tid upphörde allt fler rederier och den förr så stolta Mälarflottan krympte betänkligt år från år i takt med att fartygen såldes, byggdes om eller helt sonika skrotades.
Krigsåren under 1940-talet blev en vändpunkt. Ransoneringar av bränsle och gummi begränsade landsvägstransporter och den inrikes sjöfarten blev ånyo betydelsefull. Rederiet kunde för första gången på 15 år visa ett överskott i årsredovisningen.
Efter andra världskriget var ångfartygens era över. På Mälaren ångade Mariefred visserligen oförtrutet vidare sommar efter sommar men det ekonomiska läget var och förblev prekärt. Det fanns allt färre andra ångbåtar som bedrev passagerartrafik på Mälaren och under sommaren 1963 fanns det plötsligt inga andra ångbåtar kvar i trafik. Mariefred var ensam kvar, den sista representanten av den en gång så stora flottan av mälarångfartyg i gods- och passagerartrafik.
ÅNGFARTYGET SOM EN NATIONALROMANTISK SYMBOL
Under denna tid, i början av 1960-talet började de få återstående ångbåtarna, förutom s/s Mariefred på Mälaren även några ångbåtar i Stockholms skärgård, att uppmärksammas alltmer. Till de återstående passagerarångarna i Stockholm utsågs ”faddrar” som skulle uppmärksamma ”sin” ångbåt i alla tänkbara sammanhang, gärna i massmedia. Till s/s Mariefred utsågs journalisten Bo Grandien, som bland annat myntade uttrycket ”En bild av sommaren själv” om ångfartyget.
Varje trafiksäsong slutade i nya förluster och efter 1965 var rederiets kassa tom. Till år 1966 övertog Föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten, en tämligen nybildad ideell förening med ambition att stödja och bevara de kvarvarande ångfartygen, aktiemajoriteten i GMÅA. Föreningen saknade erforderligt kapital för att driva en ångbåt och dess trafik, men desto större engagemang, vilja och ambitioner.
Trots allt lyckades fartyget under sin nya huvudägare att fortsätta i trafiken Stockholm-Enhörna-Mariefred.
Fartyget drabbades av en brand våren 1980 varvid styrhytt och matsal förstördes liksom fartygets livbåtar. Två månader efter branden var Mariefred dock åter i trafik! Återuppbyggnaden skedde etappvis, dels under försommaren 1980 och dels vintern 1981. Två år senare krävdes byte av fartygets ångpanna. Den ursprungliga pannan från 1903 ersattes av en nytillverkad och detta orsakade nya kostnader – utgifter som dock kunde täckas till stor del med hjälp av frivilliga insamlingsbidrag och ideella insatser. När Mariefred 8 maj 1983, återuppbyggd efter branden och försedd med en splitter ny ångpanna för nästan en miljon kronor, inledde säsongen hurrades, viftades och saluterades det vid bryggorna, inte minst i hemmahamnen Mariefred.
I slutet av 1980-talet bildades också en stödförening i Mariefred, Föreningen Ångfartyget Mariefreds Vänner, för att ytterligare stärka stödet, ekonomiskt och för att sprida kännedom för fartyget lokalt i Mariefred.
ETT ELDHÄRJAT FARTYG
I Dagens Ekos sändning på morgonen den 8 maj 1994: ”Den anrika ångbåten Mariefred eldhärjades i natt, nästan på dagen fjorton år efter den förra branden ombord. Brandkåren var snabbt på plats i natt vid Stadshuskajen i Stockholm där fartyget ligger, men trots det blev skadorna stora. Mariefred ägs av en ideell förening och en av föreningens medlemmar kunde bara betrakta förödelsen i natt.
– Vi ser ju här framför oss hur matsalen som skulle ha varit byggd i brandklassat material för fjorton år sedan i stort sett är totalt utbränd. Konversationssalongen på övre däck i aktern är också helt utbränd och den var i det närmaste originalskick….”
I den förödande branden, förorsakad av en rökgasexplosion ombord på natten till den 8 maj 1994, förstördes matsal och konversationssalongen på övre däck och delar av mellandäck skadades. Återigen visade det sig hur betydelsefullt idealitet är och redan samma dag samlades över 5 000 kronor in på kajen – en första grundplåt till den återuppbyggnad som tog åtta veckor och ungefär en och en halv miljon kronor i anspråk.
Under maj och juni hyrde rederiet in ersättningsbåtar alltmedan s/s Mariefred renoverades vid varvet på Beckholmen, där Stiftelsen Skärgårdsbåten etablerat en verksamhet för ångbåtsrenoveringar.
EN TRIUMFENS DAG
Den 2 juli gick Mariefred på 1994 års första tur till Mariefred, efter återuppbyggnaden efter branden, och så här beskrivs den resan i rederiets 90-årsjubileumsskrift:
”Det var en fantastisk upplevelse att se det mangranna mottagande som fartyget fick, på samma sätt som mottagandet 1903, 1980, 1983 och 1993. Men frågan är om inte mottagandet 2 juli 1994 var det största ögonblicket i fartygets 91-åriga historia. Tusentals Mariefredsbor, som alla hade bidragit till återuppbyggnaden, applåderade när deras fartyg åter var hemma i hemmahamnen. Efter sju sorger och åtta bedrövelser var fartyget åter i trafik på sin trad, som alltid varje sommar sedan 1903.”